Fortsätt till huvudinnehåll

Den moderna människan och träning

Varför är det så dålig bredd på åkare på skidlopp och tävlingar? Eller andra sporter för den delen? Varför måste man vara snabbast i stan för att ställa upp? Vågar inte vi vanliga vardagsåkare ställa upp eller vill vi inte för att det är tråkigt nu för tiden?

Träningen till att börja med. Har vi blivit bekvämare nu? Man tar sig inte tid längre när man ska träna. Allt ska vara så effektivt och tillrättalagt och relativt små saker kan te sig ganska besvärliga och sätta krokben för ett helt träningspass för gemene man.

Som när jag skulle åka längdskidor i söndags till exempel. Jag behövde lägga ner ganska mycket tid på att ta bort konsekvenserna av min ovanligt misslyckade vallning till Kronanloppet i tisdags och valla om de stackars skidorna från grunden, leta fram och byta om till varmare kläder än vanligt, det var -18 ute, och sedan åka iväg och faktiskt åka skidor. Det tog flera timmar innan jag hade gjort allt det där och innan jag satt hemma i soffan igen efter träningspasset. Jag vet få som tycker det är värt att göra allt det där för att åka lite skidor. allt ska vara så tillrättalagt. Annars får det vara.

Det är inte riktigt sant att ingen orkar och ingen vill träna och åka lopp. Jag känner många som är väldigt framgångsrika på det de tränar. De som tränar flera gånger om dagen och lägger summor i klass med min mc-åkning på utrustning och tävlingar och verkligen presterar. Deras träning är det de verkligen gör, och de gör det så himla bra! Och de imponerar stort på mig.

Vad jag kan sakna lite är som det var förr. Mer spontanidrott bland vanliga människor. Att det fanns en annan bredd på utövare av olika saker. Det var mer accepterat att lägga ner de timmar som går åt på att verkligen utföra någonting som man ändå inte var särskilt bra på. Något som man inte hade lagt tiotusentals kronor på i utrustning. På en enklare nivå. Med lite lagom utrustning. En glad motionär liksom, samtidigt som det fortfarande finns de som verkligen kan och vill satsa på det de gör, eliten och elitmotionären. Det fanns plats för alla.

Det finns en motsvarighet till detta nu som har flyttat ut på nätet. Man sitter hemma i soffan och utför aktiviteten med datorn eller surfplattan. Man googlar och diskuterar på nätet, skriver och har åsikter. Man nördar fortfarande ner sig trots att man inte är elitmotionär, kanske är vi mer pålästa än någonsin. Men man ger sig inte ut och utför fysiskt det man nu råkar vara intresserad av, om man inte är skitbra på det. Man deltar sittandes i soffan om man inte siktar på att prestera pallplatser och visa upp toppresultat.

Var är alla lokala lopp i Norrbotten där det går bra att åka fastän man inte åker skitfort? Var är alla deltagare som åker så där lagom långsamt? Hittar några stycken lopp här och där men jag får alltid för säkerhets skull leta rätt på resultat från tidigare år och kolla om det finns någon mer deltagare där som åker ungefär som jag. Det är ofta jag konstaterar att det är rena tävlingar med supersnabba superhjältar som åker på en tredjedel av tiden jag behöver på mig. Har jag tur så finns det ett kort, yttepytte motionslopp för motionärer i anslutning till det, men inte alltid det heller.

De lopp i närområdet som jag hittar som har en större bredd av åkare och ändå är lite längre är inte så många. Tyvärr missar jag större delen av dem (två stycken) för att jag inte är hemma just de dagarna. Otur för mig. Jag borde ju vara där och ställa upp och visa att intresset att delta finns. Visa att det går att delta utan att vara så snabb.

Jag åker där i skidspåren på mina Tjej Vasa Classic-skidor och i supermjuka fluff-fyllda motionärspjäxor och har ett par stavar för några ynka hundralappar (två kanske). Inte för att jag vill vara jante till lags på något vis utan för att det var de grejer jag köpte som nybörjaråkare och de passade mig då.Jag har bara haft dem ett år och tycker inte att det är motiverat att köpa ett par till klassiska skidor till så nära förra inköpet även om det börjar luta åt att jag kanske kan hantera ett par "riktiga". Vill gärna upp ett snäpp i svårighetsnivå på skidor så småningom, kanske för att det känns som att man ska ha tillräckligt bra grejer. Mest av allt vill jag egentligen kunna känna att det jag har duger ett tag till. Jag åker så bra jag rimligtvis kan med den erfarenhet och den utrustning jag har och vill kunna vara nöjd med det.

Detta är ju såklart ännu ett icke-problem egentligen och jag lyckas förmodligen reta upp de flesta med mitt på något vis meningslösa inlägg. Vore andra lagom-åkare intresserade av långlopp så skulle de naturligtvis åka det som finns. Då skulle det vara ett större utbud för en större bredd av åkare. Jag är bara rädd att det blivit en negativ spiral med de som inte vågar eller inte vill ställa upp för att ingen annan som åker lika sakta ställer upp. Det skulle kanske vara fler som vågade och ville åka om det var fler som ställde upp? Nu när det faktiskt finns en massa eldsjälar som arrangerar dessa lopp och jobbar som funktionärer där ute?

Eller så är det bara så att det finns ett så pass stort utbud av tv-serier på netflix, filmer youtube och aktiviteter på sociala medier av olika slag att man lätt mest blir kvar i soffan med dator eller padda i knät. Man går ut och fikar och äter gott och umgås runt ett bord istället och pratar tv-serier och vilken bil eller vilket hus man köpte senast och vem som renoverat mest och vilka hantverkare man anlitade då. Saker som syns och som man kan visa upp så alla kan se. Man tycker inte det är kul att kämpa omkring och motionera, och man kommer helt enkelt inte sig för att ta sig ut och krångla med träningsgrejer i naturen, bli trött och svettig och utan att leverera någonting synbart för besväret.

Det kanske bara är roligare med annat i livet helt enkelt, skönare att vara bekväm av sig och att det är det man hellre vill. Timme efter timme. Dag efter dag. Den moderna människan som äntligen förstår bättre än att svetta ner sig i onödan?

Kommentarer