Fortsätt till huvudinnehåll

Träningsglädje balanserande på tråd

Träningsglädje är en skör liten historia. Det gäller att hitta den, och när man hittar den är den ofta hal som en liten blöt tvål. Det hänger på så många saker att ett träningspass blir just så där bra som ett träningspass kan bli.

Saker som påverkar träningsglädjen åt olika håll:
  • Väder i förhållande till träningsaktivitet.
  • Skadeläge och hur skadefri man lyckas hålla sig.
  • Träningsnivå i förhållande till träningsform.
  • Utrustning, om den är bra eller undermålig, och om den havererar eller håller ihop.
  • Ekonomi. Kan man kosta på sig resor och event som man delta i för att utvecklas vidare i sin träning. Det är naturligtvis alltid extra roligt att träna i nya fina grejer också kan jag tycka.
  • Tid. Hinner man med att klämma in sina pass i livspusslet, och hinner man göra det man vill på de pass man faktiskt hinner med att genomföra.
  • Träningskompisar. Har man någon att dela sitt intresse med och som kan peppa varandra. Eller tvärt om om man föredrar att träna själv, slippa trängseln.
  • Trygghet. Kan man träna där man vill, när man vill, utan att behöva vara rädd för att bli överfallen.
  • Självinsikt. vad man förväntar sig för resultat jämfört med där man är formmässigt.
  • Träningsställe. Ett fint och välutrustat gym med gott om plats och ingen trängsel, eller som jag som älskar naturen och bergiga landskap och stora öppna vidder. Fina välpreppade och underhållna motionsspår eller trail-stigar strax bortom husknuten. Har man möjlighet att träna på ett ställe som man trivs på eller måste man hålla till godo med ett sämre alternativ.
När man har en plan men något på listan inte fungerar så gäller det att hitta bra sätt att gå runt problemet och hitta vägar att få träningen rolig igen. Tränar man för att hålla sig frisk och allmänt i god form, så kan man ju alltid söka efter andra träningsformer om man till exempel får en skada som hindrar det man tycker om att göra. Man kan hitta något roligt att träna inomhus en regnig dag om man inte gillar regn, eller som jag då ge sig ut i leran på stigar fulla med vattenpölar och smutsa ner sig så där som när man var liten.

Det är såklart inte så lätt att bara byta ut något om man till exempel har en tävlingsplan man vill följa inom en viss given träningsform däremot. Ett löparknä kan ju få vilken seriös löpare som helst att skrika högt i frustration inför den där maran man tänkt springa om några veckor.

Konstig sak att fundera på, det här med träningsglädje och motivation, kan man tycka. Anledningen till mina funderingar är för att jag insåg hur lite som behövdes för mig att denna gång gå från att se fram emot och längta efter första träningspasset i mitt program för löpning, till att inte vilja sätta min löparskobeklädda fot utomhus över huvud taget. Allt för en nyhet jag läste i lokaltidningen och som ledde till förra inlägget.

Ikväll ska jag hur som helst försöka ta mig ut på den där rundan som inte blev av igår. Det ska bli roligt och spännande att se hur det går då jag vet att min form är usel, men det är första enklare passet i träningsprogrammet, så det borde kännas kul i alla fall. Hoppas formen matchar övningen hyfsat.

Så här är prognosen för hur högt träningsglädjemätaren slår under passet idag:

  • Vädret är ju bättre än igår då det regnade så det är jag glad för. 
  • Är tack och lov utan större skador utöver de vanliga ålderskrämporna vilket glädjer mig. 
  • Nivån ligger på nybörjarnivå och jag är relativt otränad så det borde ju fungera till belåtenhet. 
  • Bra grejer för att springa har jag till min stora lycka.
  • Det kostar mig inget att ge mig ut på en löparrunda då jag har alla grejer jag behöver till min glädje.
  • Tid har jag. Det är bara en fråga om att ge sig ut och njuta av det.
  • Träningskompisar behöver jag inte denna gång när jag springer. Blir ju svårt med det upplägget jag har om vi inte är extremt lika i puls per ansträngning så att säga. Känns bra.
  • Här har vi smolken i bägaren. Hagamannen är lös och det talas om att han ska härbärgeras i Norrbotten. Utöver det går det ytterligare en eller ett par arslen som överfallit kvinnor i och omkring Luleå på senare tid. Den här punkten kan jag inte göra så mycket åt på träningsglädjeskalan. Den blir ett stort minus.
  • Är mer än väl införstådd med att min form är usel och förväntar mig inga som helst världsrekord eller personbästa under passet,och är mycket nöjd bara jag kommer iväg på mitt pass.
  • Fantastisk natur och fina motionsspår i närheten så jag behöver inte springa i trafik bland trafikanter och trafikljus, och slipper trängas med en massa andra människor som är i vägen.

Det borde ju luta åt  9 par rosa rullskidor av 10 på träningsglädjeskalan idag. Ska bli spännande att utvärdera efter passet.

Kommentarer