Så där ja. Har väl kanske väntat på den där vurpan. Det har liksom gått väldigt bra med endurokörningen rätt länge nu. Plötsligt händer det. En riktig liten skit-vurpafaktiskt i förra veckan. Framhjulet hamnar i lös jord och plogar sig fram. Hojen gör en low-sider och vi (hojen och jag) kasar in i busken bredvid vägen. Sakta går det, men slutar ändå med ett litet tvärstopp. Det där kändes som att det lät snäpp i handen.
Ställer mig upp och går runt lite och rör på armar och ben och sånt. Funkar som vanligt såklart. Knyter ihop händerna och spretar ut dem. Njae. Vänstern gör ont och känns stel på något vis. Funderar en stund och konstaterar att jag nog ska behålla handsken på tills jag kommer hem för jag får kanske inte på mig den igen om jag tar av den ute i skogen.
Niklas lyfter upp hojen och jag tar tag i den och ska kliva på. Tappar greppet med vänstern så hojen tippar. Ja men då så, där är väl den handen kass och behöver kollas. Gör om gör rätt. Niklas håller i hojen istället och jag kliver på.
Krånglar lite med kopplingen tills jag hittar ett sätt att använda den utan att använda tummen, att helt enkelt kroka med fingrarna runt kopplingsgreppet och dra hela armen bakåt för att koppla. Tar mig hem i alla fall, trots lata och långsamttänkande bilister i trafikljus och rondeller. Men flytt' på sig så jag slipper stanna. Kör då, det är ju fritt!
Väl hemma kasar jag av hojen och vi trasslar av mig hjälm och ryggsäck och sånt. Biter ihop och tar av handsken. Ouch! Tummen sitter mitt i handen och det pekar ut en knöl där tummen sitter fast i handen. Så där brukar den inte se ut. Det blir till att åka in och kolla upp.
Upp i lägenheten och byta till vanliga kläder. Vart ska vi nu då? Vart ringer man? Ringer 1177 och blir hänvisad rätt. 2,5 timmar senare lämnar jag akuten på Sunderbyn och har förgyllt ortopedens kväll med en tumme som gått ur led på ett mycket ovanligt vis. Så ovanligt att det finns fallstudier på liknande fall. Han var lite osäker på om det behöver opereras eller räcker med gips.
Idag ska jag på röntgen och träffa ortopeden. Hoppas få klarhet i om det räcker med gips eller inte. Vill ju att tummen ska sitta kvar på plats när jag väl får ut och köra hoj i skogen igen.
Ställer mig upp och går runt lite och rör på armar och ben och sånt. Funkar som vanligt såklart. Knyter ihop händerna och spretar ut dem. Njae. Vänstern gör ont och känns stel på något vis. Funderar en stund och konstaterar att jag nog ska behålla handsken på tills jag kommer hem för jag får kanske inte på mig den igen om jag tar av den ute i skogen.
Niklas lyfter upp hojen och jag tar tag i den och ska kliva på. Tappar greppet med vänstern så hojen tippar. Ja men då så, där är väl den handen kass och behöver kollas. Gör om gör rätt. Niklas håller i hojen istället och jag kliver på.
Krånglar lite med kopplingen tills jag hittar ett sätt att använda den utan att använda tummen, att helt enkelt kroka med fingrarna runt kopplingsgreppet och dra hela armen bakåt för att koppla. Tar mig hem i alla fall, trots lata och långsamttänkande bilister i trafikljus och rondeller. Men flytt' på sig så jag slipper stanna. Kör då, det är ju fritt!
Väl hemma kasar jag av hojen och vi trasslar av mig hjälm och ryggsäck och sånt. Biter ihop och tar av handsken. Ouch! Tummen sitter mitt i handen och det pekar ut en knöl där tummen sitter fast i handen. Så där brukar den inte se ut. Det blir till att åka in och kolla upp.
Upp i lägenheten och byta till vanliga kläder. Vart ska vi nu då? Vart ringer man? Ringer 1177 och blir hänvisad rätt. 2,5 timmar senare lämnar jag akuten på Sunderbyn och har förgyllt ortopedens kväll med en tumme som gått ur led på ett mycket ovanligt vis. Så ovanligt att det finns fallstudier på liknande fall. Han var lite osäker på om det behöver opereras eller räcker med gips.
Idag ska jag på röntgen och träffa ortopeden. Hoppas få klarhet i om det räcker med gips eller inte. Vill ju att tummen ska sitta kvar på plats när jag väl får ut och köra hoj i skogen igen.
Kommentarer