Fortsätt till huvudinnehåll

Känslan av att träningen går bakåt

Det är märkligt det där hur det ibland kan kännas som att träningen går bakåt. Nu tänker jag främst på den funktionella träningen med kettlebells varvat med styrkeövningar.

Funderingen då är om det är så att det verkligen går baklänges, eller om det är så att man gör saker mer korrekt? Kanske får man en bättre träningseffekt av det man gör och att träningen därför biter bättre? Eller är det så att jag går åt helt fel håll och faktiskt blir klenare och tröttare?

Innerst inne vet jag ju att det är så att jag ökat tempot på övningarna. Jag vilar mindre mellan de olika momenten. Det ska helt enkelt vara jobbigt att träna. Lite obekvämt så där. Annars gör det ju ingen nytta. Att utmana sig själv lite liksom.

Då var det det där med tålamodet igen. Att få en långsiktig förändring tar tid. Jag vet det. Att få en långsiktig förbättring kräver att man skapar sig hållbara rutiner. Jag vet det. En klok PT bad mig tänka efter gång, hur lång tid det tagit att bli så otränad som jag var när jag startade upp träningen igen. Det kan vara månader eller år. Det ligger något i det. Det tar lika lång tid att backa tillbaka allt slarv och all oträning till samma nivå där man varit när man varit vältränad. Logiskt.

Nu är det sista veckan med programmet vi kört ett tag. Nästa vecka går vi in på program två. Det ska bli spännande att se hur det känns i jämförelse. 

Kommentarer